Åke tråk

Jag sitter på sängkanten. Det blommiga sängöverkastet ligger utbrett över den gamla, ihopsäckade sängen. Jag ser mig omkring. Lyssnar på mina egna, tunga andetag

Gå och göm dig Åke Tråk

En stor, fet spyfluga försöker desperat ta sig ut genom den stängda fönsterrutan. 
Den försöker desperat fly. Ta sig ut. Inte tänka. Bara flyga. Bara vara desperat.

Ta ditt sura gäng och åk...

Spyflugan ger upp sitt utrymningsförsök och flyger runt lite uppe vid taklampan. Den störtar ner mot golvet, landar på den slitna gamla resväskan. Den glor upp på mig med sina stora fasettögon. Jag stirrar tillbaka med mina mörka, trötta och isblå ögonglober.

Håll er undan, ända tills ni lärt er le, och ser ni med, vad skönt allt é...

Klockan tickar. Nyss var den halv åtta. Nu är den kvart i tio. Jag sväljer. Kliar mig svagt med mina nedbitna naglar på min skäggstubbstäckta hals. Sabla mygg egentligen. Kommer och suger blodet ur en för att livnära sina egna. Kräver en på blod, helt hänsynslöst och nästan desperat. Samma sak generation efter generation. Plågar oss med sina vassa näbbar. Pickar hål på vårt skinn. Honorna äter upp oss. Slukar oss. Suger livslusten ur oss. Alltid dessa jävlar fruntimmer. Honjävlar.

Det sundar nya tider, det börjar sent om sider hända nått...

Giriga jävlar. Och snåla som fan. Som myggorna. Ska alltid ha så mycket de bara kan för att lämna ett retligt, svullet sår på huden. Väntar tills de får första, bästa chans. Och sticker till. Hårt. Hänsynslöst. Desperat.

Ni trampar runt i degen, och ställer er i vägen för allt nytt...

Hennes läppar törstar efter lust och blod. Törstar efter min själ. Hennes ögon ber för att min handflata inte skall krossa henne. Ber för sitt liv.

Arma er, som har gått och glömt, allt det ni en gång drömt...

Så ligger hon där. Krossad och nersölad med mitt blod. Det som hon sög ut. Och ännu en liten bit av min själ. Som alla de andra honorna. Desperata honjävlar. Desperat. Desperat…
En dov knackning hörs och in genom den gamla rangliga trädörren kliver kommissarien.
Han ställer sig mitt emot mig, ser ner på mig med sina säckiga, gröna ögon.
”Åke Hansson?”

Jag ser på honom, kliar mig på halsen. Sängen knarrar när jag reser mig upp och tar tag i handtaget på den gamla resväskan. Spyflugan ramlar förvånat ner men flyger tillbaka till fönstret. Jag ser på den. Ställer ner väskan och öppnar fönstret. Den flyger ut. Jag tar upp resväskan och följer med kommissarien ut. Stänger dörren efter mig.

Gå och göm dig Åke Tråk, ta ditt sura gäng och åk, håll er undan, ända tills ni lärt er le, och ser ni med, vad skönt allt é.

 

Av: Ichigo_Kei